Det fysiska och det psykiska
Komplott | Escudre14 | CD | 2008 | Length 33:00 min | Sleeve design: Peter Bruhn | Reviews | Listen

Våra chanser är små, men det här kan gå
Andreas Bertilssons alltid vackra musik, den här gången gjord i samarbete med Thomas Öberg från Bob Hund, är här mer mänsklig och kontaktsökande, mer fantasibefriande och tankemasserande än någonsin, mer än tidigare i kontakt med både det förflutna och det nutida. Den erbjuder en av de där allt mer hägrande platserna; rummet där det finns plats för ens tankar och ens ifrågasättande av samma tankar. De där rummen där man kan ställa frågorna som i bästa fall leder oss framåt, inte bakåt, är ju numera så sällsynta.

Men musiken på Andreas album ger oss en liten katedral omsorgsfullt byggd i en dator av plast och könlöst teknik-hokus pokus, fylld av ljus och luft och en rumskänsla man nästan kan ta på. Svensk jazztradition möter den skiraste av skira knister/knaster-elektronik, poesin kastar sig i famnen på rocken. Det är en alldeles självklar, men nästan överrumplande skönhet som bjuds. Det är som när man talar med en person i telefon och man hör att personen är friskt solbränd, snyggt nyklippt eller inbjudande naken – man stiger in i Andreas musik och man hör i ett enda magiskt slag att framtiden är mättad av stora löften och väldigt sköna drömmar om det okända.

Lennart Persson, juli 2007


Sett allt, inget förstått (forthcoming)
Komplott | Emfas01 | 7" Vinyl | 2007 | Length 08:17 min | Sleeve design: Peter Bruhn | Listen

Dansa ditt monster till min mjuka melodi

Alone, in the deep silence of the night, we steal up to the door. We pause. We press the handle. The door is locked. We die: the door is open and we enter. The room is empty, but at the other end we see a door. We press the handle. It is locked. And so forever …
–William Gerhardie, The polyglots (1925)

Det är mycket med det fysiska och det psykiska. Man gör nog bäst i att alltid följa Doktor Glas och helt enkelt försöka ”sätta lite stil och fason på sin olycka”. I Gullivers resor från 1726 lider Lemuel Gulliver skeppsbrott på fyra mycket märkliga platser. Vad som är märkligare ändå är att Jonathan Swift här så precist inte bara beskrev Mars två månar utan också deras storlek och omloppsbana, hundra år innan de upptäcktes av vetenskapen, innan de egentligen ”fanns”. Den exakta beskrivningen av någonting som man inte riktigt kan peka på och ta på är en grundkänsla som går igenom Andreas Bertilssons enastående musik. Han är lika hemmastadd i melankolin som Tove Janssons lilla knytt som ser havet för första gången: ”Och Knyttet tog av sig skorna och han suckade och sa: ’Hur kan det kännas så sorgesamt fast allting är så bra?’ Men vem ska trösta Knyttet med att säga: ’Lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?’” Den här singeln av Andreas Bertilsson fungerar som en snäcka, det är sig själv och sitt eget blodomlopp som man hör i den förstärkta tystnaden.
Upplevelserna av sex veckors husarrest för en olaglig duell fick aristokraten Xavier de Maistre att skriva sin sällsamma En resa runt mitt rum (1794), en väldigt annorlunda ”reseroman” där han med skimmer i orden beskriver de mest ordinära föremålen som han har omkring sig, som om han sett dem för allra första gången. I bokens sista kapitel kommer de Maistre fram till fönstret. På dessa nya kompositioner har Bertilsson också gått varvet runt och lämnat den rena electronican – för här handlar det istället om röster och ljud som hämtats utifrån – men det är fortfarande med samma känsla för detaljer som han kombinerar konst och musik och ger vartenda småkryp till ljud sin egen bearbetade dramaturgi. Likt Ettore Bugatti som gav upp måleriet 1899 för att bygga bilar som var som sköna skulpturer i virvelvinden, behandlar Bertilsson sina ljud som om de vore skulpturala objekt och han processar gärna fram dem med de fel och brister som de har.
Andreas Bertilsson vet att för mycket ved släcker elden, hans toner kommer droppvis sakta. Här har Thomas Öberg fått ordet. Öbergs texter (som den vän av oordning han är) är så generösa och humana, så visa och fulla av rörande berättelser och excentriska hugskott, så berikade med kunskaper om mänskligt liv som ibland strular ur. Den varma gitarren, det fluffiga blåset och det mjuka pianot – i ”Sett allt, ingenting förstått” griper tanke tag i tanke, det är komplicerade känslor som väller fram i den mörkblå timmen, det är fåglar som drömmer i rimfrostiga träd och ögon som tvingar oss att se det vi inte vill veta. ”Maskiner i solsken” knarrar och låter som en båt i stilla hamn. Det här är vemodsjazz för monstret under din säng. Vi har ju lärt oss att lita på maskiner, men de påminner oss också varje dag om vår egen dödlighet, om vår egen ”maskin”. Vår kropp är våra handlingars instrument och våra tankars medium, men lika mycket som vi är dess innehavare så äger den oss. 1913 monterade Marcel Duchamp ett uppochnedvänt cykelhjul på en pall och när han satte fart på det kunde han bara inte sluta titta på det meditativa snurret. På samma sätt är den här skivan ett verk som man med förtjusning länge, länge sätter örat mot. Så länge nu skutan kan gå och hjärtat det slå.

Like little wired marionettes, let us acquiesce in the dance.
–Max Beerbohm

Tintin Törncrantz, september 2007



Paramount
Komplott | Escudre08 | CD | 2007 | Length 30 min | Reviews | Listen

In the early morning of September 16th 2006 I rapidly left the country house where I was staying to finish the production of Paramount. It was the culmination of several months work.
I began outlining the album in the fall of 2005 with the objective of describing society and the present while still trying to anchor it to something timeless and continuous that could be linked to any one period in time. Based on a linear schedule of events I then stipulated rules and guidelines for my musical process.
The following months were cursed with severe computer breakdowns which delayed the development of my musical tools. Meanwhile I started working with DAT and devoted the remainder of that spring to work my way through the massive checklist of sound components based on my schedule of events.
In May, I got stuck once again and to be able to continue I was forced to erase large parts of my project that was decelerating the work flow. I abandoned my notes and started working more freely and rapidly along a rough initial topographic sketch, and at the end of the summer the music was almost complete – one comprehensive 30 minute piece.
Early that fall I went out to the countryside to put the final touches to the album. As it turned out, the house where I was staying was haunted, and the spiritual activity increased as the work progressed. Footsteps, doors that suddenly opened, traces of EVP in my recordings and an overall intensed atmosphear affected my appearance in the house. After two weeks I couldn't take it anymore and felt I was about to lose my mind. I packed my equipment and fled. The album was finally finished in Malmoe shortly thereafter, as far as I know without any interference from the spiritual world.

Andreas Bertilsson
February 2007


Three Easy Pieces
Komplott | Ascudre01 | Mp3 | 2006 | Length 10:06 min | Listen

All tracks were written, recorded and produced by me in Berlin between 2002-2003. These tracks are selected from a bunch of leftovers that were not included on any release. However, in my opinion they deserve a second chance. "Thyme, Hyssop, Thrift and Box", from 2002, were composed during my work with Face Takes Shape. It was originally supposed to serve as a bridge between "Two Polar Sleds" and "For Astrid" but was edited out.
"We don't interpret (We Analyze)" and "Western Civilization Died Within Me" were composed at the very early stages of "The Bird You Never Were". The album later evolved dramatically in other directions and the tracks ended up on backup CDs.


Two Abstract Paintings
Mitek | Mitek20 | CD/LP | 2005 | Length 46 min | Sleeve design: Alorenz. Berlin | Reviews | Listen

Two Abstract Paintings consists of a 46 minute piece divided into two parts. The piece is a poetic soundscape, carefully constructed of microscopic pieces, made up almost entirely of the recorded sounds of things like dry leaves, bits of wood, paper and dust -- things that can hardly even be called things, mere particles of matter, most of them on the verge of falling apart. Bertilsson turns matter into material, treating each of his recordings with utmost care and minutely crafting them into a vibrant mesh, a still life that is by no means still, an anthology of very small things that is alive with crackling, sparkling, shimmering beauty.
As a visual counterpoint, the booklet holds a collection of twenty black and white photograms, portraits of the very same bits and pieces that the music is made of -- twenty individual bits of dust, singled out against nothingness, their shadows frozen into paper by means of 0.8 seconds of light. (from the Mitek website)


The Bird You Never Were
Komplott | Escudre04 | CD | 2005 | Length 35 min | Artwork: Astrid Svangren | Reviews | Listen

With "The Bird You Never Were" Andreas Bertilsson refines the fusion between acoustic sounds, field-recordings and digitally processed material introduced on the debut album "Face Takes Shape". The result is a transparent and poetic work where the sound and the timing itself is everything. Behind every manoeuvre there is a decision.
In Bertilsson's musical works we find contrasts between the digital and the analogue, between nature and urban life and between chance and structure. The first track on the album is more closely linked to the debut album with its intense atmosphere, while the following tracks are more freeform and present a more elaborate use of wood- and metal sounds and processed instruments like the guitar and the clarinet. Lingering and tentative tones mixed with swift attacks of sound unite, form a structure and then deconstruct to start all over again. The seemingly simple grows into complex musical compositions full of detail, of precise and restrained intensity where silence form a balance between disturbances and tranquillity, the surreal and the ordinary.
The music of "The Bird You Never Were" is, despite its abstractedness, bare, personal and direct. The sounds create a state which forms a direct link to body and memory. Bertilsson creates a personal renewal of his musical experiences from composers such as Morton Feldman, Lars-Gunnar Bodin, Mamoru Fujieda, Akemi Ishijima, Jimmy Giuffre and Talk Talk. A poetic soundscape takes shape where the sounds could be seen as separate objects, focused timbres where every movement is executed with deliberate and simple elegance.
(From pressrelease)


Face Takes Faces
Komplott | Escudre01 | CD | 2002 | Length 56 min | Artwork: Astrid Svangren | Reviews | Listen

All 11 tracks on "Face Takes Shape" first album is composed solely of samples retrieved from his apartment, the stairwell, the balcony etc. All those simple sounds of everyday life - reshaped, deconstructed and reassembled, often distorted beyond recognition - make out the elements which have been put together to form complete entities of sound. Those noises of everyday life - the buzzing, the humming, squeak, creak, rasping and clinking - work together to create strange and mystical melodies and progressive rhythms.
Andreas Bertilsson has a masterdegree in Fine Arts and his base in Berlin where he has been working with soundsculpturing and sound installations. He has previously appeared on the Starfield Simulation compilation and the Starfield Simulation Series on the Komplott label. (Excerpt from press release)


Starfield Simulation Series 04
Komplott | Strsim 04 | Mp3 | 2002 | Length 20:54 min | Sleeve design: Frans Gillberg | Listen

Issue number four in a series of twelve CD-R releases focusing on artists related to Komplott, Starfield Simulation and the South Swedish electronica scene.
Artists involved were Ronnie Sundin, DN FN, No Source One, Son of Clay, Tickula9, Smyglyssna, All Spec Kit, Claudia Bonarelli, Tobias Tott & Max Palax, Mathias Kristersson, Dag-Are haugan and Figurera.